eller ny-anabaptism, typ
Den ofullbordade försoningen

"Gud var i Messias, försonande världen med sig."
"Låt försona er med Gud!" (2 Kor 5)


 
Om man som jag är fostrad in i den objektiva försoningsläran, så är det några saker man kan vara ganska säker på. Det är till exempel mycket troligt att man är omedveten om att detta är ett specifikt synsätt, en tolkning av korset. Istället tror man att den objektiva försoningsläran (Jesus tog Guds straff, typ) är skriftens otvetydiga undervisning i ämnet, medan allt annat är solklara avvikelser från vad Bibeln lär, villolära och heresi. Förvånansvärt många tycks exempelvis vara omedvetna om att stora delar av väckelserörelsen tog avstånd från den objektiva försoningsläran (SMF och FB). Och inte nog med detta. Många tror också att den objektiva försoningsläran utgör själva trons centrum. "Jesus kom till jorden för att dö". Detta gör att det blir väldigt svårt att hantera olika perspektiv på korset. Att ifrågasätta den objektiva försoningsläran blir för många samma sak som att ifrågasätta själva tron, trots att det väl borde vara Jesus försoning och/eller tron på Jesus som räddar, inte en specifik försoningslära. Eller som NT Wright har sagt någonstans – det är tron som rättfärdiggör, inte tron på rättfärdiggörelsen genom tro.


 
Utöver detta så kan man också vara ganska säker på att den som bejakar den objektiva försoningsläran tror på en försoning som händer i andevärlden, och inte i den konkreta, historiska och kroppsliga värld där vi vanligtvis befinner oss. Man kanske inte uttrycker sig så, men själva poängen blir att försoningen skedde ”objektivt”, utanför oss, oberoende av oss. Genom att Jesus tog straffet och vreden så blev Gud på något gåtfullt sätt försonad med världen. Samtidigt vet vi ju alla att trots vad som än skedde på korset så förblir dom flesta människors liv rätt så oförändrade, och många lever kvar i uppror mot Gud. Men detta beror då, får vi höra, på att den "objektiva" försoningen på ett eller annat sätt också måste appliceras "subjektivt" i människors liv.


 
Så här på långfredagen vill jag föreslå en annan tolkning av försoning. Detta synsätt har förespråkats historiskt av tex Waldenström och Åkeson, men också av John Yoder och idag i Sverige av tex Arne Rasmusson och Roland Spjuth (Örebro Missionsskola). I detta synsätt så innebär "försoning" att en verklig (historisk) relation upprättas mellan två personer. Försoning är därför inte något som kan ske osynligt, i andevärlden. Försoning måste vara ömsesidig, annars är det inte försoning. Förlåta kan man göra ”enkelriktat”, men inte försonas.


 
Vad har detta med korset att göra? Jo, Gud har alltid varit en förlåtande Gud, en Lukas 15-Gud som inbjuder alla till fest och relation, men aldrig har detta blivit så tydligt som i Jesus, Guds Messias, det eviga Ordet som blev kött. Genom Jesus inbjöds dom mest oväntade människor till Guds rike och budskapet om Guds rike och Guds förlåtelse spreds även till smutsiga, syndare och gudsfolkets fiender. Till alla typer av människor gick kallelsen ut att vända tillbaka till Gud och bli en del av det rättfärdiga gudsfolket. Extra tydligt blir detta förstås på korset, där Jesus till och med erbjuder Guds förlåtelse till dom människor som dödar Guds utvalde. Jesus försvarar sig inte med våld och kallar inte ned dom himmelska härskarorna för att straffa, istället bär han människors fientlighet, synden, ända in i sin egen kropp. Gud är i Jesus och tar själv offrets plats, istället för att döma och straffa. Och som om detta inte vore ett tillräckligt tydligt tecken på Guds inbjudan till försoning så brister templets förlåt för att visa att vägen till Gud är öppen, fri.

 

Den förlåtelse som Gud erbjuder genom Jesus tas från början emot av en liten grupp människor, som på pingstdagen växer till en hyfsat ansenlig skara. Dessa människor som innan dom tog emot budskapet var oförsonade, Guds fiender, tar nu genom Jesus och Anden emot Guds förlåtelse och blir försonade med Gud, får del av Guds ande, och påbörjar arbetet med att leva ut och sprida fredens och försoningens budskap till världens ändar. Och nu har budskapet till sist nått dig och mig. Så småningom ska allt och alla i himmel och på jord försonas med Gud, och detta ska ske genom budskapet om Messias och hans fredsstiftande blod på korset. Men ännu är dom flesta oförsonade med Gud. Världen blev inte försonad på korset, men Gud var i Messias och påbörjade försoningen. Först när vi vänder om och i ord och handling erkänner Jesus som ledare och tar emot förlåtelse så blir vi försonade med Gud.

 

Ännu är mycket kvar. Låt försona er med Gud, och sluta aldrig sprida budskapet om Guds försonande kärlek!

 

(Ett liknande perspektiv på korset hittar du hos Anton. Även Håkan Arenius artikel i Dagen gillar jag (som nästan alltid). En annorlunda palmsöndagsbetraktelse i samma anda hittar du på Inhabitatio Dei. En utläggning mer i linje med den objektiva försoningsläran hittar du på Barnabasbloggen, men också en rätt vettig genomgång av olika ”försoningsmodeller”. Se också här.)

 


Kommentarer:

2010-07-13 05:40 buynflshop Hemsida
 
Originally, the word emblem meant “inlaid ornamental work,” that is Cheap Throwback Jerseys, a symbol of something else – in this case, that of wealth, because of the time and skill required to do it. Badge probably became synonymous with emblem in the 15th century. Decal Wholesale Throwback Jerseys, an abbreviated version of “decalcomania,” a French word that came into use in the early 20th century referred to the English practice of “transfer printing” invented in the 18th century. This process transferred the ink from a design or drawing to the glass or porcelain when it was fired in the kiln Cheap Super Bowl Jerseys.
 
2009-04-20 17:44 JG Hemsida
 
Jonas, ursäkta dröjsmålet med svaret. Vad du tar upp om helighet som en "hård" sida i Gudomen är nog ffa ett problem i liberala eller moderna lutherska kretsar. Jag ser inte att vedertagen RS lära överlag har några problem i fråga om antropomorfi i Guds tillvägagångssätt att straffa. Men det är högst uppenbart ifrån Skriften att Gud har valt just blodets utgjutelse som sättet att sona synder för att tydligt visa oss vad försoningen går ut på samt påminna och ge kännedom om hur Han ser på synden. Vi har alltså skilda ståndpunkter i fråga om försoningen. Jag tror definitivt på helgelse, men inte en wesleyansk sådan, dvs inte en helgelse som är ett "andra steg" i en särskild metodik. I detta tror jag Guds verk allena är det som är det avgörande, och att detta ges i rättfärdiggörelsen, det är också detta, och inget annat, som rätt driver och motiverar till Jesu efterföljelse. Som bekant kallas detta för monergism, i motsats till synergism, där människan påstås medverka i helgelsen, och till frälsningen, med sin egen prestationsförmåga. Helgelsen kan aldrig bli någon gärningslära med det monergistiska synsättet. Sedan detta med tron som vår egen, visst skall vi äga tron som vår egen, men det innebär ju inte att tron har emanerat från oss, att vi har aktiverat någon slumrande förmåga att tro, eller att vi i vår naturliga människa rätt kan eller ens vill tro. Tron föregås ju av Guds handlande. Det handlar alltså inte alls om något som beror på oss. Eftersom tron är en Guds gåva så betyder det ju att vi fått något som vi själva annars inte äger. Min sammanfattning av evangeliet är helt enkelt att det är Guds frälsande verk, för dem som hör Honom till, i och genom Kristus, och att korset är det centrala i detta verk. Det handlar om att Gud kommer till oss, inte att vi kommer till Gud. Gud är den som handlar, för sitt folk, i evangelium.
 
2009-04-14 11:17 Jonas Lundström Hemsida
 
JG. Jag undrar lite också hur du ser på "helgelsen". Om vi ändå trots allt ska bli lika Jesus, samtidigt som man menar att detta är viktigt att skilja från frälsningen, eftersom den sistnämnda måste vara "bara av nåd", hur bli det då med helgelsen? Blir då inte helgelsen gärningslära?

Sen undrar jag också följande angående försoningen i RS. Denna är ju objektivt sett färdig, samtidigt som dom flesta RS bejakar läran om eviga straff. Den verkar mao inte automatiskt, utan måste appliceras på den enskilde, och tydligen är det något HOS DEN ENSKILDE (tron) som skiljer den som får del av nåden från den som inte får det. Skapar inte detta samma problem med synergism o liknande som du anklagar mig för. Tron måste finnas hos mig för att jag ska bli räddad, men den får samtidigt inte vara min egen.
 
2009-04-14 10:55 Jonas Lundström Hemsida
 
JG.

Intressant.

-Vad evangeliet är svarade jag i en kommentar nedan. Din beskrivning kändes för mig inte riktigt som en sammanfattning. Skulle du kunna sammanfatta "evangeliet"?

-När det gäller försoningen så menar jag tex att RS försoningslära framställer det som om Gud behöver straffa (dödsstraff?) för att kunna förlåta, vilket jag menar strider mot den uppenbarelse av Gud som Jesus gett genom sitt liv (Joh 14, Joh 8) och sin undervisning (Lk 15, Mt 5).

"Helighet" (för att ta ett ex till att börja med) knyts i RS huvudsakligen/uteslutande till Guds "hårda" sidor (straff o dyl) och utmålas som en spänning i Guds väsen i förhållande till "nåd", medan det i skriften är ett bredare begrepp som handlar om att vara särskild/annorlunda/avskiljd. Gud är inte som oss, det är av vad helighet går ut på. I Hosea 11 beskrivs Guds helighet just som att Gud INTE ger fritt spelrum åt sin vrede och straffar som människor. Jesus var också sjukt helig, men samtidigt den som var mest mån att umgås med syndare.
 
2009-04-14 07:47 JG Hemsida
 
Jonas, instämmer i mycket av kritiken mot RS som du för fram i just dessa frågor. Inte alla som företräder RS har dock strikt den hållning på dessa punkter som du här kritiserar. Men om vi talar specifikt om just försoningen så kan jag faktiskt inte se annat än att RS lyfter fram det väsentliga och avgörande. Vad menar du felar mer precist i detta? Sedan vore det intressant om du kortfattat redogjorde för hur synd, helighet och nåd skall förstås i vad du anser är ett hållbart litterärt och historiskt sammanhang. Jag skulle beskriva evangeliet som det område där Gud verkar för sitt folk och dess förlåtelse, förlossning, försoning och helgelse. Det har egentligen ingenting att göra med vad vi gör öht, utan det har allt med att göra med hur och att Gud verkar. Tillhör inte dem som ställer lag och evangelium emot varandra utan menar att de är oavhängiga och hör ihop, lagen pekar ju på evangelium och befaller dess åtlydnad. Evangeliet har också alltid varit ett och detsamma i alla tider, där Gud genom ställföreträdande förordningar återlöser sitt folk. Hur skulle du själv beskriva evangeliet?
 
2009-04-13 13:14 Jonas Lundström Hemsida
 
JG. Låt mig då nämna några saker i det reformatoriska synsättet (hädanefter kallat RS) som jag tycker inte tål en biblisk granskning:

-RS är huvudsakligen individuellt, och gör inte GT och NT:s folk och församlingstanke rättvisa.
-RS är i regel upptagen med tanken om hur vi ska komma till himlen, medan GT och NT beskriver hur Guds rike ska komma till jorden.
-RS gör Jesus undervisning till något som handlar om det inre/privata, alternativt har som syfte att överbevisa oss om att vi är syndare, medan Jesus själv menar att vi måste bygga våra liv på hans undervisning (Mt 7).
-En rad bibliska koncept försnävas och anpassa till RS-systemet istället för att man behöver granska vad dom betyder i sitt litterära och historiska sammanhang. Detta gäller tex synd, helighet och nåd.

Hur skulle du beskriva "evangeliet"?
 
2009-04-13 09:23 JG Hemsida
 
Jonas, oaktat vad du känner är jag givetvis intresserad av att höra hur du tänker. Letar du efter adepter lär inte samtalet ge mycket, men vill du seriöst samtala om frågorna så kanske det ger något, om inte annat så för de som läser din blogg. Bra om du är insatt i frågorna, det är ju fler som läser detta och kan ha behållning av vissa detaljer varför jag skrev lite extra. Dock trist, tycker jag, att du har lämnat det bibliska synsättet. Kan du förklara vad i det sk reformatoriska synsättet som inte tål en närmare granskning i fråga om frälsningens grund. Och jag kan återigen berätta att jag under en period tänkt liknande som du gör i en del frågor, inklusive i detta, men funnit att det inte riktigt stämmer. Du skriver: "Jag är rätt ointresserad av frågan om "att komma till himlen när jag dör" eller liknande, det jag brinner för är att Guds folk ska vara ett ljus i mörkret här och nu, och att Guds rike ska bli synligt på jorden." Ja, det är uppenbart att du har ett jordiskt-politiskt huvudperspektiv och att du förväntar dig ett sådant slags systemskifte. Som parantes så förespråkar jag inte någon "väckelsekristen frälsningsvisshet", utan en faktisk och biblisk sådan. Jag ser evangelium, liksom nåden, som det som Gud allena gör, inget som ligger på ett mänskligt möjlighetsplan. Jag gör ingen jättestor skillnad eller motsättning mellan Jesus och Paulus och deras respektive undervisning. Självfallet är dock Jesus mest central för mig eftersom Han är den främsta uppenbarelsen av Gud.
 
2009-04-13 08:53 Jonas Lundström Hemsida
 
JG. Det känns inte riktigt som om du har något intresse av att på allvar förstå ett alternativt synsätt när det gäller detta, vilket gör att jag undrar om samtalet är fruktbart. Eller har jag missförstått dig? För min del så förstår jag mycket väl det reformatoriska synsättet eftersom jag själv varit djupt förankrad i detta innan jag lämnade det. Du slår alltså in öppna dörrar med din långa förklaring, jag är helt införstådd med detta synsätt, men tycker inte det tål en närmare granskning från skrifterna. Frågan är om du vågar närma dig ett annat synsätt med ett öppet hjärta?

Jag är rätt ointresserad av frågan om "att komma till himlen när jag dör" eller liknande, det jag brinner för är att Guds folk ska vara ett ljus i mörkret här och nu, och att Guds rike ska bli synligt på jorden. Att bli räddad är att bli befriad från systemet och börja leva ett liv i Messias efterföljd. "Frälsningsvisshet" i väckelsekristen mening är därför rätt ointressant som jag ser det.

Hur ser du på evangeliet? Vad är mest centralt för dig - är det evangelierna/berättelserna om Jesus, eller är det Paulus lära?
 
2009-04-13 08:44 Jonas Lundström Hemsida
 
Are. Tack för din kommentar. Du ställer många frågor, jag ska försöka svara på åtminstone några:

-Det är tron på/tilliten till Jesus som räddar, inte tron på Jesus offerdöd. Vi behöver så att säga hela Jesus för att bli räddade, inte bara hans död.

-Jag kan inte skilja på efterföljelse och räddning. Att tro är samma sak som att börja följa, och räddningen är en väg och inte enbart en händelse.

Det finns många olika typer av offer i GT. En grundfråga är om det är Gud som behöver offren eller om det är vi som behöver dom. Jag tror att Gud använde offersystemet bla som ett pedagogiskt verktyg, men jag tror inte att Gud själv behövde blod för att kunna förlåta. Jag håller med om att det beskrivs så i vissa texter i GT, men GT har ingen enhetlig syn på offer. Tex i profeterna så kritiseras offersystemet (inte bara motivet). Hebr. beskriver också offer-systemets bristfällighet, dessa offer kunde inte ta bort synd. Jag tror alltså inte att Gud är offer-systemets arkitekt, offer-systemet är något bristfälligt som Gud använde under en begränsad tid i Israels historia.

En grundfråga för mig är hur vi får en tydlig bild av Gud. Jag menar att Jesus är den tydligaste uppenbarelsen av Gud, och jag har mkt svårt att förena kravet på den oskyldiges död och blodsutgjutelse med evangeliernas Jesus. Därför behöver vi snarare läsa om Moseböckerna i ljuset av Jesus-händelsen än tvärtom.

Vi har haft en lång diskussion om just dessa saker på Barnabas-bloggen i helgen. Kolla gärna in det samtalet: http://barnabasbloggen.blogspot.com/2009/04/meningen-med-jesu-dod.html
 
2009-04-13 08:04 JG Hemsida
 
Jonas, snarare reformert än luthersk. Men, OK., jag har liten eller ingen konflikt med luthersk nådalära. Och, nej, jag tror inte att detta synsätt utgör minsta kritik mot Kristi undervisning på något område. Tvärtom skiljer sig Kristi och apostlarnas undervisning om den mänskliga naturen starkt från fariséernas undervisning om människans påstådda inneboende godhet, renhet och frihet i andliga ting. Det kan förstås se ut som att det råder en konflikt för den som tror att etiken i bergspredikaren är ett fullt möjligt projekt snarare än en exposé över mänskligt tillkortakommande. Att säga att "allt är av nåd" men samtidigt ha en humanistisk och semi-pelagiansk lära om frälsningen blir skevt. Vi måste ställas inför konsekvensen och i förlängningen ultimatum av vad nåden verkligen är och vad den gör; får vi nåd för att kunna arbeta lite bättre, eller får vi nåd för att vårt eget arbete aldrig kan nå upp till den höga standard som Gud har. Är Gud endast den som handlar genom nåden eller är det också delvis vi. Antingen eller gäller här. Det är vad som är avgörande. En anabaptist tror vanligen inte på "rättfärdighet genom tro" om hon inte samtidigt får lägga till sina egna gärningar. En kristen förlitar sig endast på Kristi försonande blod och tillräknade rättfärdighet - för sin rätta ställning inför Gud för tid och evighet. Helgelse och goda gärningar för att i tacksamhet ära Gud följer som en frukt på detta. Det sistnämnda är dock inget som en kristen kan förtrösta på, på minsta lilla vis, eftersom de ännu är färgade av syndens surdeg, hur heliga de utåt sett än må te sig i denna världen. Endast det förstnämnda är underlag för vår förvissning om salighet, och endast detta kan vi berömma oss av. Jag håller med den som säger att den nya födelsen visst verkar en förändring i hjärte- och sinnelag, men det är ingenting att sätta sitt hopp till, eftersom dessa definitivt inte är ofelbara. Hoppet står till den ofelbare Kristus och Hans gärning allena. Bara den som har ett förytligat syndabegrepp, som tror att synd endast handlar om vad vi gör eller inte gör, och som bara ser till yttre ting, och som tror att nådens syfte är att öka våra "möjligheter" att i bästa fall kunna vinna Guds välbehag kan undgå att se detta. Endast den som förnekar att hjärtats böjelser är syndfulla, som Wesley, kan eftersträva en sådan ytlig och skrymtaktig "kristen fullkomlighet". Självklart är Kristi försoning otillräcklig och ofullbordad med ett sådant synsätt! Med ett sådant synsätt har nämligen inte Kristi försoningsgärning gjort något för någon enda i fråga om återlösning eftersom den allsmäktiga människan måste lägga något därtill genom att använda sina egna inneboende förmågor. Men Skriften vittnar om att syndare är döda i sina synder och överträdelser. Till sist vill jag fråga dig, har du någon frälsningsvisshet? I så fall på vilken grundval. På vilken grund förväntar du dig att Gud skall släppa in dig i sitt himmelrike?
 
2009-04-13 00:34 Are Karlsen Hemsida
 
Jonas L: "Gud har alltid varit en förlåtande Gud ..." Min kommentar: Har ikke Guds tilgivelse (förlåtelse) alltid vært knyttet til et offer, utgytelse av blod? Og var ikke det gammeltestamentlige soningsofferet i seg selv en profeti og et "forskudd" på det endelige offeret Gud hadde i tankene, nemlig å ofre sin egen Sønn? Når ypperstepresen gikk inn i det aller helligste og sonet folkets synd én gang i året, var ikke det en objektiv forsoning, for å hindre Guds vrede over folkets synd? Og er ikke Kristus vår yppersteprest som på samme måte ofret seg selv, én gang for alle? Har du argumenter mot dette? Du skriver: "... det är tron som rättfärdiggör, inte tron på rättfärdiggörelsen genom tro." Min kommentar: Verden er full av tro, - som ikke rettferdiggjør. Det er vel troen på Kristi offerdød for meg som frelser? Altså objektet for min tro er avgjørende: Kristus. Troen på Kristus er ingen "gjerning" fra min side, den skapes av forkynnelsen, det vil si Guds Ord. Altså: Gud velger i sin kjærlighet å ofre sin egen Sønn som soning for våre synder. Og gjennom ordet om korset, Guds Ord, skapes en frelsende tro i mitt hjerte, og jeg fødes på nytt til Guds barn. I denne prosessen er vår ros utelukket. Alt er av nåde. Når vi er frelst, får vi et kall: Å følge Jesus. Paulus: Lev et liv som er verdig det kallet dere har fått!
 
2009-04-12 20:31 Jonas Lundström Hemsida
 
JG. Jag förstår att det ser ut så från ditt lutherska perspektiv, men jag tycker inte detta är bibliskt. Med dom krav du verkar ha på luthersk renlärighet så framstår väl även Jesus egen undervisning som träffad av din kritik, eller?

Jag tror inte att Guds räddande gärning är begränsad till korset, jag tror Gud är med oss och verkar omvändelse och efterföljelse i oss genom sin ande. Jag har tidigare tydligt sagt att allt är av nåd.

"Evangelium" är för mig det glada budskapet om Jesus, Messias. Evangelium är berättelsen om Jesus, hans liv, undervisning, död, uppståndelse, upphöjande och utgjutande av Anden.
 
2009-04-12 18:49 JG Hemsida
 
Hur tror du då, Jonas? Det har du inte förklarat tillräckligt tydligt hittils, tycker jag. Sedan är det inte bara fråga om tro som sådan, frågan är också vilken konsekvens den lära man har får. Det är ju helt ofrånkomligt att all synergism, och all lära som vill förringa försoningen (som du anser är ofullbordad - dina egna ord) får definitiva konsekvenser. Självfrälsning och egenrättfärdighet är några av dem. Tror man att frälsningen är en öppen möjlighet och villkorad på syndarens gärning, inte Kristi gärning, så blir både synda- och nådabegrepp kraftigt förskjutna. Evangelium vad är det enligt dig?
 
2009-04-12 18:16 Jonas Lundström Hemsida
 
Som jag sagt förut så förnekar jag bestämt att det är så jag tror. Men tydligen får vi acceptera att vi tycker extremt olika om hur jag tänker. :)
 
2009-04-12 11:56 JG Hemsida
 
The Bottom Line är likväl, i konsekvensens namn, att du menar att vi skall frälsa oss själva. Att synden inte är så stor och svår att vi minsann klarar biffen med tillräckligt mycket självilja och idealism. Kristi försoningsgärna förmår som sådan ingenting för någon enda. Bara fokus på människan, inte Gud, och särskilt inte Kristi kors. Det tycker jag är tragiskt.
 
2009-04-12 07:06 Jonas Lundström Hemsida
 
JG. Tillit är nog varken en prestation eller en gåva. Tillit kommer av att man förstår hur någon är. Det ligger mycket i Paulus ord om att tron kommer av förkunnelsen. När vi hör berättelsen om Jesus och ser hans kraft i verksamhet så väcks tron hos oss. Typ.
 
2009-04-12 05:49 JG Hemsida
 
Jonas, vad lägger du i begreppet "rättfärdig genom tro"? Är tro något som den naturliga människan har förmåga att prestera? Eller är tron en Guds gåva, eftersom vår naturliga människa inte rätt kan omfamna den?
 
2009-04-12 00:01 Tobias Hemsida
 
Jag håller helt med dig i ditt svar till Michael, Jonas. Där tycker jag att Dietrich Bonhoeffer har uttryckt det bra i "Efterföljelse". Ingen billig nåd, tack! Samtidigt tror jag att alla vi som vill följa Jesus ständigt bör se upp med lagiskheten som lurar kring hörnet, så att vi inte faller i fällan att sätta vår tillit till det "andliga träningsprogrammet" istället för till Messias själv som person. Men som du säger: Inget som låter sig göras på en vecka... Snarare en livstid! /Tobias.
 
2009-04-11 20:23 Jonas Lundström Hemsida
 
Michael. Tro mig, det är verkligen inte bara ett enveckas-projekt. Menar du seriöst att vi inte bör försöka följa Jesus befallningar?

Jag är fullständigt medveten om att jag är sjukt bristfällig, men livet med Jesus är en väg, en process. Jesus död är mkt viktig för mig, men jag tror inte att Jesus dog för att vi skulle slippa göra Guds vilja.
 
2009-04-11 20:20 Jonas Lundström Hemsida
 
JG. Man blir rättfärdig genom tro, dvs genom att sätta sin tillit till/vara trogen Messias.
 
2009-04-11 18:46 JG Hemsida
 
Om du inte tror på objektiv försoningslära, var lägger du då rättfärdiggörelsen någonstans? Hur blir man rättfärdig?
 
2009-04-11 13:15 Michael G. Helders Hemsida
 
Jag uppmanar dig att under en veckas tid försöka följa Jesu lära i Matt 5 till 7 samt Luk 10 till 14. Hoppas du efter den veckan kan se behovet av Jesu försoningsdöd- Jesus dog för att du är syndig, så högt älskar han dig!
 
2009-04-10 17:28 Jonas Lundström Hemsida
 
Jonas/David/Tobias.
Nu blir jag lite brydd över hur vi bäst fortsätter den här diskussionen. Det känns lite skumt att samma personer diskuterar det hela från olika perspektiv på flera olika bloggar. Jag föreslår att vi försöker dra in något av detta i diskussionen på Jonas M:s blogg. http://barnabasbloggen.blogspot.com/2009/04/meningen-med-jesu-dod.html. Vad tror ni?

ÖVRIGA. Andras kommentarer är förstås välkomna.
 
2009-04-10 09:58 Jonas Melin Hemsida
 
Jag håller med Tobias Fritzon i hans kommentar om "Guds sinnelag". Jag tror inte heller på att Guds sinnelag förändras genom försoningen. Gud vill förlåta och därför tar han itu med synderna, genom att själv ge sitt liv som ett offer. Jag skulle nog säga att det finns både en objektiv och en subjektiv sida i försoningen och tycker att det är onödigt att skapa en så stark motsättning.
 
2009-04-10 06:26 David Å Hemsida
 
http://operationovresalen.wordpress.com/2009/04/10/jesu-offerdod-oppnar-vagen-till-gud/
 
2009-04-10 04:39 Tobias Hemsida
 
Hur ser du på Hebreerbrevet och kopplingen till GTs offersystem? Ser du främst ett brott, och inte kontinuitet? (Personligen tycker jag man kan se en spänning mellan brott/kontinuitet som gör att det blir lite svårt att bortse från vissa tankar inom den objektiva försoningsläran.) /Tobias.
 
2009-04-10 04:04 Tobias Fritzon Hemsida
 
Jag håller helt med Jonas Melin på hans blogg när han redogör för hur de olika "modellerna" i själva verket fångar olika aspekter av det mysterium som Guds verk genom Jesus innebär. En ensidig subjektiv försoningslära tycker jag blir lite "tam", även om det ligger mycket i det hela. Men en fråga: Måste man verkligen betona just Guds "sinnelag" i den objektiva, är inte det egentligen en karikatyr/missförstånd? Är det inte mer en fråga om en förändring av faktiska förhållanden? Personligen tycker jag som vanligt att C S Lewis fångar in många olika modeller i sin Narnia-serie, inte minst "Häxan och Lejonet". Många välsignelser! /Tobias Fritzon.
 
2009-04-10 00:12 Jonas Melin Hemsida
 
Den här texten har jag inga stora problem med. Jag tycker den i många stycken är utmärkt. Jag känner inte igen mig i din beskrivning av den objektiva försoningsläran. Antingen har jag inte förstått den, eller så har du inte förstått den, eller så tror jag helt enkelt inte på den. Det här är ett spännande samtal och jag känner att jag har mycket att lära. Däremot håller jag inte riktigt med om att man kan förlåta enkelriktat vilket jag också skrivit om på min blogg. Men när det gäller förlåtelse vet jag att jag har en mycket ovanlig syn.
 
2009-04-09 16:43 Anton Fagerstedt Hemsida
 
Tack!
 
Skriv en kommentar till detta inlägg.
Namn:
Hemsida:
(Din email address visas inte på publika sidan utan endast för bloggens ägare)
E-mail:

 Generera ny bild
(För att förhinda spam ber vi dig skriva av de siffror och tecken som du ser på bilden till vänster i textfältet bredvid)
Kommentar:
 
Om mig
Man, född -74, irrar runt i fotspåren av en judisk rabbi som levde i Palestina det ...  mer » 

Senaste inläggen
Ny blogg! Någon som lyssnar? Ny epost-adress Slutar blogga! (+uppdatering) katolsk baptism 2, en bikt
« September 2010 »
Sön Mån Tis Ons Tor Fre Lör
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
   
Kategorier
. JESUSBREVEN - Innehåll/direktlänkar Alternativ kyrkohistoria Alternativsamhället Anabaptism Bergspredikan/Jesus instruktioner Blogg- (och andra) tips Böner Det kommande, jordiska gudsriket Djur- och naturetik Ekumenik/separatism Emerging Church Fredsmäklande Fribaptism Gudsbild Inpirationskällor/länkar Kyrka/liturgi contra vardagsgemenskap Ledarskap/anarkism Mammon/enkel livsstil Manifest/appeller Popkultur Revolutionen Sexualitet Torah, Mose och det judiska Vanliga invändningar (svar) x Kontakt/resurser mm Övrigt
Länkar
Rekommenderade bloggar ..Anabaptist Network .Are Karlsen Andreas Andersson Annika Spalde Anton slår an ton Assembling of the Church Barnabasbloggen Fakiren Farlig Frank Viola Greg Boyd Inhabitatio Dei Jesus Manifesto Jord Kingdom Grace Kolportören Kristenunderjord Leaving Münster Lördagstankar Poser or Prophet Reclaim Slowtrack Vanliga radikaler Yada Yada
x Anabaptism Amish Anabaptist Encyclopedia Anabaptist Network Bruderhof - eböcker Christian Peacemaker Teams Church Communities (aka Bruderhof) Hutteriterna Jesus Manifesto Leaving Münster London Mennonite Centre Mennonite Central Committee The Schleitheim Confession

RSS - Nyhetsläsare

för denna blogg
Powered by Bahnhof