Dagarna och nätterna känns just nu tunga.....gråter och funderar.....hoppas....

Min lilla mormor ligger på Akademiska. På intensivvårdsavdelningen. Kropp och hjärta sviktar......men mentalt har hon ännu ett hopp om att få komma hem igen. Jag är seg och envis säger hon....vi andra nickar och försöker se glada ut.....även vi hoppas att hon skall få uppleva våren....en årstid hon älskar.....snart är Påsken här....minns påskfiranden och målandet av påskägg på Konstholmen under mormors ledning som barn....

Minns hur vi gräddade våfflor i stor hög.....hur morfar grymtade om vettet flugit ur oss, dvs mormor och barn, som gräddade så rackarns mycket våfflor.....vi åt dem med grädde och sylt så det stod härliga till....det blev även våfflor med smör på istället för smörgåsar de närmaste dagarna...gott tyckte vi.

Minns när jag blev något äldre hur mormor och jag cyklade från Konstholmen upp till parkeringen vid Stormon i Florarna....gick hela rundan runt Kolarkojan och Risön....och sedan cyklade tillbaks....med ett stopp vid det gamla fågeltornet vid Filmsjön.....äventyr.

Minns även hur mormor berättade om Brunnshusdamen....ett spöke vid det gamla Brunnshuset nära Konstholmen.....burr. Men det förgyllde tillvaron när man i mörkret sedan skulle på utedasset (detta var innan WC var ens påtänkt på Konstholmen).

Nu ligger hon där....på Akademiska....med tio sladdar och slangar med olika funktioner.....monitorer....syrgasmask.....än skrattar hon....men idag märkte jag vid mitt besök...att hon börjat tänka mer på döden.....min lilla mormor.....Jag hoppas att du piggar på dig...även om det ser mörkt ut....för att uppleva ännu än Valborgsmässoafton tillsammans vid elden vid Konstholmen.

Jag älskar dig mormor!

Kunde jag ge dig av min energi...eller ge dig några av mina år....så skulle jag göra det!