”Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. […] Tar någon ifrån dig manteln, så hindra honom inte från att ta skjortan också. Ge åt alla som ber dig, och tar någon det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. […] Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen. Då skall er lön bli stor, och ni skall bli den Högstes söner, ty han är själv god mot de otacksamma och onda.” (Lk 6:27-36)

Jag tycker Jesus gör klart att hans efterföljare inte ska försvara sina ägodelar. Varför? Jo, som lärlingar har vi lämnat allt vi äger (Lk 14:33, Mt 19:27-30), och vi betraktar nu, efter att vi fått Andens gåva, inte längre något som ”vårt” (Apg 4:32). Vi har förstått att om vi håller fast vid rikedomen så är det omöjligt att komma in i Guds rike (Mk 10:25). I Guds rike får nämligen alla det dom behöver, och ingen har för mycket (2 Kor 8:13-15). Därför kan ingen vara rik i Guds rike medan andra är fattiga (Lk 1:52-53). Vi beaktar också Jesus varning att det är omöjligt att bry sig om två ledare, Gud och rikedomen (Mt 6:24). Därför har vi inte bara slutat att samla på jordiska tillgångar (Mt 6:19-), vi har också börjat sälja av det vi äger (Lk 12:33), och det vi fortfarande har kvar av rikedom behöver vi inte försvara. Och även om vi blir berövade våra ägodelar (Heb 10:34) så behöver vi inte vara oroliga. Gud tar hand om oss (Mt 6:25-) och har vi bara mat, kläder och husrum så kan vi vara nöjda (1 Tim 6:6-).

Jesus ger i Lukas 6 tre uppmaningar som på ett obehagligt konkret sätt illustrerar vad det innebär att inte längre behöva försvara sina ägodelar. Vi ska ge åt alla som ber om det, ge lån utan att förvänta oss det utlånade tillbaka och dessutom inte kräva tillbaka det som stjäls från oss. Många tycker detta är ok, men tänker i Jesus ord in en begränsning av det som sägs. Vi ska ge till alla behövande som använder gåvorna på ett sunt sätt, menar man. Därför behöver vi tex inte ge till tiggare (missbrukare), till tjuvar eller till människor som vill utnyttja oss. Men det man då missat är att dessa Jesus instruktioner är givna i ett sammanhang (både i Matteus och Lukas) som handlar om fiendekärlek. Jesus ord om att ge till alla som ber handlar inte primärt om församlingen (som ju har allt gemensamt!), utan om relationen till utomstående i allmänhet och fiender och onda i synnerhet. Även syndare ger lån till sina vänner, säger Jesus, men lärlingen vandrar i den högre rättfärdighetens skola. Guds skola. Och Gud ger sina gåvor både åt onda och goda, både åt tacksamma som använder Guds gåvor väl och till otacksamma som kastar bort dom. Gud ger utan att kräva något igen. Vissa tar emot Guds gåvor väl, andra mindre väl. Så ”ineffektiv” är Guds sårbara, utgivande agape-kärlek. Och på samma sätt får vi förmån att leva. Detta är korsets väg. Finns det något underbarare?

Kan man verkligen tänka så? Seriöst? Vad händer om vi lever så? Vågar vi verkligen sluta att säga ”nej” när människor vill ha våra pengar och prylar? Vad tycker du?