En av dom saker i mitt skrivande som jag får allra mest kritik för, är min benägenhet att betona skillnaden mellan dom trogna och dom otrogna. Påståendet att ”man inte får dela upp människor i `vi och dom`”, återkommer ständigt, och frågan om tillhörighet och pluralism aktualiseras ständigt. Jag hävdar dock att en sådan indelning är en central aspekt av skrifterna. Från 1 Mosebok 12 till Uppenbarelseboken kan vi läsa om hur Gud söker att ta ut ett folk från dom andra folken, ett särskilt (”heligt”) folk som ska utgöra basen för Guds handlande med världen. Detta är till och med själva poängen med Guds berättelse! Israel sviker dock detta uppdrag, men genom Jesus och Andens gåva börjar denna Guds eviga vision (Ef 3:10-11) att förverkligas i lärlingarnas och församlingarnas liv. Överallt i dom apostoliska skrifterna kan vi nu finna undervisning och antydningar om att dom Jesus-trogna har en speciell gemenskap (ett tydligt ”vi”), en unik relation till Gud, och en framväxande alternativ livsstil. Lärlingarna blir ett ljus i mörkret och en stad på berget.

Nu är det ju så att ”vi” (kyrkligt aktiva svenskar/västerlänningar) inte upplever att detta är sant. Därför dras slutsatsen att det inte finns något ”vi och dom”. Det är inte något speciellt med Jesus-troende, mer än någon slags upplevelse eller tro långt, långt därinne. Detta är dock inte den givna slutsatsen. Det skulle också kunna vara så att Guds församling inte är liktydigt med dom kristna samfunden. Kanske är det rentav så att Sverige idag är ett i stort sett onått land, att ”vi” i själva verket inte tillhör Guds familj och att en del av oss kanske inte ens träffat en riktig lärling… Denna slutsats är dock för störande och omstörtande för att folk ens ska orka överväga den, och därför faller man hellre in i uppfattningen att alla är lika mycket syndare, ”kristna” eller ej, och att NT:s världsbild är felaktig.

Men om nu NT faktiskt bejakar en uppdelning mellan ett ”vi” och ett ”dom”, betyder det då att Jesus, Paulus o co förespråkar ökad intolerans, rasism, nazism, exklusivitet och sekterism? Jag tror inte det, av åtminstone två skäl. För det första känner jag ingen människa som inte bejakar en ”vi och dom”-uppdelning, oavsett om ”vi:et” är släkt, arbetsplats, nation, generation, klass eller något annat. Detta blev också ruskigt tydligt i debatten (tex Debatt 6 nov) om Halal-TV (del 1) och Carl Hamiltons utfall mot dom alternativ-hälsande muslimska reportrarna; Hamiltons självklara ”vi” är Sverige, och han verkar oförmögen att förstå att det finns andra ”vi:n” även för människor som bor i Sverige som ibland är viktigare. Så ingen av oss kommer undan ”vi och dom”.

För det andra menar jag att NT:s ”vi och dom” endast är en olycklig men kärleks-nödvändig parentes i berättelsen som dessutom innehåller en rad öppningar, nyanseringar och kompletteringar;

   -Allt skapat utgör ett ”vi”. Vi - växter, djur, jorden, människor – är alla stoft, materia.

   -Alla människor är ett ”vi” – vi delar uppdraget att avbilda Gud. Vi har också en gemensam historia såsom människor som levt som slavar under satan och systemet (Ef 2:1-). Att dom trogna blivit uttagna är enbart ett resultat av Guds nåd och ingripande genom Jesus och beror inte på deras egen förträfflighet eller duktighet (Ef 2-3).

   -”Vi och dom”-uppdelningen är öppen och dynamisk. Dom trognas uppdrag är att genom kärlek, gästfrihet och budskapsspridande inbjuda andra att bli en del av ”dom heliga”. ”Vi och dom” är inte till för att värna om det egna (som i tex nationalism), utan för att förmedla Guds välsignelse till andra. Församlingens ”vi” är öppet och inkluderande. Dessutom beror den troendes tillhörighet av huruvida denne håller fast vid Guds nåd. Den är inte huggen i sten.

   -Det är skillnad på ett ”vi” som i termer av makt och siffror är i minoritet, än när ”vi:et” (som i kristendomen eller Carl Hamiltons humanism) definieras av majoritetens mäktiga.

   -Skillnaden mellan ”oss” och ”dom andra” i gemenskap, livsstil och gudsrelation är inte statisk utan växer fram successivt när vi låter oss formas alltmer efter Sonens bild.

   -”Vi och dom”-uppdelningen är tillfällig. Till sist ska alla folk tillbe Gud, alla knän böjas för Jesus, och Gud bli allt i alla.