Att följa Jesus är att, som han, vara en fredssökare. Detta bör vi, som jag ser det, vara på bred front. Vi har fått gåvan att få arbeta för hela relationer i församlingen/kommuniteten, att försöka dämpa stridigheter på bloggar och på gården där vi bor, att verka för avrustning, att röra oss mot en ökad harmoni med djuren och ”naturen”, att träna oss att leva i inre fred (”frid”) osv. För mig framstår det då som naturligt att också vara abortmotståndare, lika väl som vegetarian och pacifist. På förfrågan vill jag droppa några tankar kring detta.

Abortmotstånd för kanske tankarna framför allt till höger-kristnas kamp för en restriktiv lagstiftning. Men nu vet vi ju (?) att staten och Svea rike inte är synonymt med Guds rike. Snarare tvärtom. Vårt medborgarskap är i himlen (vilket inte betyder att vi ska till himlen!), och därför bör vi inte sätta vår tilltro till överhetens svärdsmakt och dess förmåga att förverkliga Guds vision. ”Lita aldrig på mäktiga män, människor som ingen hjälp kan ge.” (Ps 146:3) Jag har svårt att se det som något positivt att staten med tvångsmedel forcerar kvinnor att behålla sina barn. Uppgiften för oss som gudsrikessökare är inte att styra över andra med tvingande makt, utan att ta emot och leva ut den alternativa guds-ordning som genom Jesus planterats på jorden, och på detta sätt påverka människor underifrån, som betjänter och inte som härskare.

Detta bör komplicera och bredda vår syn på abortmotståndet. Jag tror att vi på ena sidan av graviditeten bör verka för sexuell avhållsamhet eller ett återhållsamt sexliv som inkluderar långsiktighet och ansvarstagande bortom det romantiska skimret. Överkåta män med en patriarkal kvinnosyn är en viktig men delvis bortglömd orsak till dom sjukt höga aborttalen i dom ”utvecklade” länderna. Vi behöver göra motstånd mot dom krafter som gör oss ständigt upptagna med köns-aspekten av våra liv som människor.

Samtidigt vet vi att vi alla påverkas av systemet. Oplanerade graviditeter och aborter kommer inte plötsligt att upphöra. Därför behöver vi också på andra sidan graviditeten skapa fler sammanhang där barn, när dom ändå kommer, kan tas emot som en gåva från Gud, snarare än som ett hinder för karriär och effektivitet. Detta ansvar kan inte läggas enbart på den enskilda kvinnan (och/eller mannen där denna inte flytt fältet). Vi behöver skapa grupper av människor med beredskap att stötta ensamstående och utsatta familjer, och ta emot alla individer som blir givna till oss, även då detta tycks krångla till livet för oss avsevärt. Och i dom fall människor redan har erfarenheter av aborter så måste vi be Gud om kraft och vishet att på rätt sätt förmedla förlåtelse, helande, värme, upprättelse och tron på dom dödas återskapande där detta behövs. Allt detta är ett abort-motstånd som är mer krävande, men också mer kärleksfullt och långsiktigt, än den plakat-viftande lobbyverksamheten.

Hur tänker du kring detta? Hur verkar vi för att alla barn som blir till ska välkomnas?

(I vissa fall är det förstås nödvändigt att diskutera definitionen av en abort. Jag lutar bla åt uppfattningen att det skyddsvärda livet uppstår när det befruktade ägget fäster i livmodern, snarare än vid konceptionen, vilket kan leda till andra slutsatser när det gäller assisterad befruktning och utomkvedshavandeskap. Uppdatering: kolla in relaterade artiklar i DN och SVD och Dagen som berör frågan om skäl till abort. Se också denna debattartikel.)