2009-12-11 19:18 Ska söka hjälp!
Den till mig synes en övergående sjukdom panikångest har blivit mer och mer jobbig och begränsar verkligen mitt liv. Därför ska jag i någon form söka hjälp. Har försökt på egen hand att tackla det själv med blandat resultat men anser att detta inkräktar på mitt liv och min hälsa.
Känner mig nu endast riktigt trygg hemma men då jag VERKLIGEN är en levnadsglad människa vill jag inte isolera mig för att må bra. Att jag förlorade min älskade i cancer får räcka jag vill inte förlora min identitet också. Så därför har jag skrivit till en som håller på med KBT och gjort en förfrågan. Har lite blandade känslor inför det men man måste ju försöka.
Men julen måste förflyta och jag har en nervblockad med uppföljning på ortopeden plus en resa till min lilla syster i England över jul som inte kan ändras. Det känns tryggt och skönt att veta att min son ska med dit. Han är trygg, stabil och har sett mina attacker på nära håll.
Men som sagt allt är inte sig likt. Jag tycker det räcker med all värk. Var för 2 veckor sedan på neurologen och fick besked om att det som jag trott varit migrän är Horton. Har fått nya mediciner i form av sprutor och går på en cortisonkur för att ta mig ur värkspiralen. Det är en kraftig inflammation i de små kärlen som ska stoppas med denna kur. Kunde inte genast börja med den för jag fick feber och hosta efter hemkomsten från Izmir. Men har gått på det i en vecka nu och lärt mig sätta sprutorna själv. Jag hoppas innerligt att det betyder mindre Horton för det får räcka nu!
Ammie med rätt att stav fel!
2009-11-15 16:56 BALÇOVA Turkiet 25okt-8nov 2009
http://www.balcovatermal.com/defaulteng.aspx
Det blev 15 underbara dagar i BALÇOVA som ligger vid Izmir i Turkiet. Dit resan kunde väl varit bättre! För dagen före fick jag en grande panik attack! Ambulans och hela faderippen var här trodde jag skulle dö. Men efter en extra tablett som jag fått mot detta plus ambulansmännens lugnande prat blev jag så pass att jag kunde lägga mig i sängen utan känslan av att dö. Min kära vän Anki kom och fick göra de färdmackor jag tagit på mig att göra<3 Sonen sov över så det var en trygghet i sig! Dagen för avresan mådde jag toppen igen (mysko sjukdom det där) och det bar av till Kastrup. Allt var frid och fröjd fick rullstolsassistans av falk Danmark (underbar personal)
Men när jag kom till Istanbul där jag vidare skulle få denna hjälp syntes inte ett spår trots att personal både på Grand Tour och hon i incheck knappade in detta. De bara stod och lyfte på axlarna och sa: -No understand! (ska jag börja med ha,ha)!
Men i vart fall väl framme blev det läkarundersökning som var mycket noggrann och bra. Hade med mig mina röntgenbilder på en cd hemifrån som jag fått på ortopeden. Utifrån detta lades behandlingarna upp.
Min husdoktor hade skrivit på engelska att jag måste ta det väldigt lugnt så mina behandlingar började inte förrän kl 09.40 så det var gott om tid att vakna med allt som där hör till och skön frukost därefter.
Så dagen började alltid med paraffinbehandling som är ett värmetäcke med just mjukgörande olja som mjukgjorde musklerna! Sen bar det av till den kvinnliga massören som masserade underbart. Därefter tog jag min rullator som jag haft med hemifrån och tog hissen ner till termalbadet. Där väntade välgörande undervattenmassage för händer och armar i varmt termalvatten ( svavelrikt mineralvatten) det masserade verkligen mina värkande händer och armar. Sen var det dags att krypa ner i ett badkar detta var underbart. Det var också med varmt termalvatten och en tjej masserade kroppen med ett särskilt massagemunstycke samtidigt som det var jetstrålar i badkaret (:
Sen hade jag en stund att sitta i solen utanför kurstället för den sista behandlingen var elektroterapi mot mina värkande knä. Det är som TENS fast mycket, mycket mer effektivt. Sen var dagens behandlingar slut och dags för en lätt lunch.
(Vacker mosaik inne i Kur termal behandlingen)
Man blev ganska trött må jag tillägga men det gjorde ju inget att man kunde ligga och slappa i solen <3 Jag tog små utflykter med vår guide till några utgrävningar samt marknaden i Izmir och tack och lov att vi hade en svensktalande turk med oss. Självklart blev jag tagen som Turk flertal av de turkiska människorna jag mötte tiltalade mig på deras språk men fick säga : - Sorry I don't understand you men de bara fortsatte pladdra på som om jag var mindre funtad ha,ha! Men då jag tagits som Ungrare i Ungern Spanjorska i Spanien osv är jag ganska van vid detta laget. Jag får väl se mig som en världsmedborgare som smälter in lite över allt<3
Sällskapet som vi reste med hade samma resebolag Grand Tour! Men de reste från Stockholm och bestod av ett väldigt trevligt gäng!!!! Jag fick en speciell kontakt med en underbar tjej som hette Yvonne och kom från Västergötland. Vi peppade varandra att inte falla för alla frestelser i bakverk och andra goda ting som tex baklava! Summan av denna resa är jag längtar tillbaka är sjukt trött på denna mörka årstid som INTE är gjord för mig och ja, det är fint med levande ljus men det kan man köra året runt i ett mörkt rum anser jag. Det enda negativa med vistelsen var den otrevliga receptionspersonalen som jag fick lära vett och etikett. När de förstod att jag skulle redovisa denna resa för reumatikerförbundet och detta hotell gör reklam i vår tidning blev det andra tongångar. Har man betalt för en resa och är trevlig mot dem är det inte för mycket begärt att de inte ser sura ut och slänger på luren i örat när man ringde efter golfbilen som de körde mig till receptionen där jag parkerat min rullebulle!
Ammie med rätt att stava fel!
2009-10-23 08:09 Mobila Teamet läggs ned
MOT betydde värdighet och kärlek för min man, hade malignt melanom i fem år och i slutet hade han dessa änglar.
Mobila Teamet gav hans sista tid här på jorden värdighet.
Jag kan inte med ord beskriva vad detta betyder för mig. Gråter när jag läser om politiker och tjänstemän som lägger denna verksamhet som ger så mycket.
Jag hade ej levt idag, ifall jag inte hade fått kontakt med MOT. Kuratorn hjälper mig så jag orkar leva vidare utan den man jag älskade mest av allt på denna jord.
Alla kan bli drabbade av cancer, även en politiker!
http://hallandsposten.se/asikter/hplasaren/1.610456
2009-10-18 10:50 Min älskades viloplats
Det japanska mini körsbärsträdet är planterat vid min älskade Gubbes viloplats♥ Det blev så vackert har frid sinnet! Hela jag är andäktig av respekt för Stellan hur han var som person som min kära som far till sina barn som vän men framförallt en genomgod bluesman och min älskade Gubbe!
2009-09-13 13:55 Min sorg var och är oändligt stor.
Min stora kärlek dog den 17/8-2009 i cancer (malignt melanom) som han kämpat emot i 5 år.
Min sorg var och är oändligt stor. Då han var en riktig bluesman och han/vi älskade lyssna, gå på både konserter och festivaler så var det lite knepigt att lägga upp en värdig begravning som var min Stellan. Han var troende men inte så att han talade om det men hade en stark och god människokärlek. Han var lite likt mig trodde på naturen och att kärleken är störst! Så när jag skulle hitta psalmer för denna underbart fina, snälla man blev det din psalm med Py Bäckman Där Tiden Inte Är Viktig helt rätt.
Det fina med allt var att kantorn blev helt lyrisk och kommer att rekommendera och spela din psalm i framtiden.
Dessutom fick jag genom hembesöket av prästen veta att han också gillade blues (vi har en enorm vinyl och cd samling) och detta med prägel på att min Gubbe älskade att fiska blev begravningen ett vackert farväl.
http://www.evigaminnen.se/minnessida/stellan-jonsson
Vill avsluta med min alternativa bön som jag skrivit själv!
Vila min själ finn ro och bli hel
Ge mig den styrka jag behöver så väl
Låt mig få andas i egen takt
Sänd mig en ängel som står på vakt
Finn mig en lugn plats att sitta ett slag
Låt natt vara natt och min dag vara dag
Ge mig ett ställe där jag finner ro,
där jag är trygg och mitt hopp kan gro.
Av: Ammie 2008-11-15
http://www.poeter.se jagammie
2009-08-17 22:49 Sorg
Jag har sorg min älskade Gubbe gick bort i kväll kl 21.15. Orkar inte skriva mer.
2009-08-08 10:59 Jag orkar inte blogga som förut!
Att vara anhörig i mitt fall till en älskad sambo med malignt melanom och samtidigt själv vara sjuk och en svår situation.
Vi har ett mobilt team (än så länge talas om att det ska sparas in) som kommer hem och vissa timmar med hemtjänst.
Men detta att bli sjuksköterska och alltiallo samtidigt vara sjuk själv är slitsamt och mycket psykiskt påfrestande.
Jag är stelopererad i både nacken och ryggen samt har reumatisk sjukdom. Därtill svår migrän. Detta hade jag långt innan min sambo blev sjuk och då var han mina armar och ben.
Så det är svårt, mycket svårt!
Min sambos sjukdom är obotlig och den senaste palliativa strålningen har inte hjälpt. Tvärtom han är mer rörelsehindrad nu än innan. Vi har inga gemensamma barn, men 3 vuxna barn. Ett barn är mitt och 2 st är min sambos. Hans barn vill/orkar inte medan min son hjälper till så gott det går. Men själv känner jag att jag bryts ner till ingenting.
Är konstant trött humöret är lågt och jag gråter, skriker och skäms så efteråt som skuldtynger mig ännu mer.
Hur ska jag må när han dör? Just nu känns inte livet alls. Sommaren är snart förbi och jag har inte varit ute många timmar. Endast kommit ut för att göra nödvändiga ärenden.
Vännerna försvinner och vi sitter ofta ensamma om dagarna och kvällarna.
Detta är så tärande att det inte går att beskriva med ord men har nu försökt.
2009-06-22 20:48 Varför jag inte skrivit här inne på länge!
Mitt liv är just nu i kaos! Min Gubbe har outhärdliga smärtor jag får hjälpa honom dagligen med kroppsvård diverse praktiska saker sätta på smärtlindrande TENS som inte är lätt med en kompression strumpbyxa som ska upp över alla plattor. Lagar mat samt försöka rehabilitera min stelop rygg!
Jag använde fortfarande min rullator men har börjat cykla en del går faktiskt ganska bra! Jag är också på gymmet en del och tränar det som tränas får med mina operationer. Det är faktiskt den enda gång jag kommer utanför hemmet förutom när jag går och handlar med rullatorn.
Så det är därför orken tryter med mitt engagemang här inne på bloggen! Men gör en visit i emellanåt då jag måste fylla på så ni inte undrar vad jag tagit vägen!
På torsdag denna vecka ska gubben min påbörja en så kallad palliativ strålning och det innebär att det inte botar men förhoppningsvis lindrar hans hemska smärtor. Det blir 5st strålningsbehandlingar och han kommer att bo på patienthotellet i Lund då det tar enormt på krafterna och kommer göra än mer ont!
Jag kommer inte följa med behöver den vila om det nu blir så mycket när man ständigt oroas?
Ska ha min sons F.D flickväns dotter här när gubben är i Lund och det ser jag fram emot. Det är ganska nyligen de separerade och jag vill inte tappa kontakten med varken hans F.D eller hennes dotter.
Solglittrande kramar/Ammie
2009-04-23 18:12 Konsten att njuta
På min födelsedag som var för nästan 2 månader sedan fick jag en behandling på ett spa ställe som heter Möllan Relax.
http://www.mollansrelax.se
Det är ett ställe där det finns allt från massage till meditations kurser. Min present bestod en behandling med floating! Man ska vara på spa-stället en kvart före behandlingen för man ska duscha före man kryper ner i tanken. Vi fick en varsin badrock och handduk. Tvål fanns och det kändes onekligen lyxigt att slippa släpa med diverse attiraljer! Tanken som jag skulle flyta omkring i ser ut som ett jätte stort ägg och med en hjälpande hand av ägarinnan kröp jag ned i det salthaltiga vattnet!
Iförd endast öronproppar lägger man sig i floatingtanken och stänger luckan (om man vill) Det är alldeles tyst och mörkt men det går att tända en liten undervattenslampa. Den första stunden hörs avslappnande musik (0m man vill) Den totala avsaknaden av externa syn- och hörselintryck är något som de flesta aldrig upplever i vanliga fall. Det enda du hör är lungorna, hjärtat och kurr i magen. Vattnet i floatingtanken hålls vid en temperatur av ca 35 grader. Det känns varken kallt eller varmt, så efter en stund märker du inte övergången mellan huden och vattnet. Kroppens gränser suddas ut.
Varje enskild muskel och organ i kroppen får vila och slappna av fullständigt. I floatingtankens behagliga värme, mörker och tystnad lugnas andningen ner. Sakta men säkert avtar tankarna och du flyter iväg in i djupaste möjliga avslappning. Den lugna och varma atmosfären i floatingtanken hjälper till att minska stress, spänning och smärta, samtidigt som den tillför energi för återhämtning. Förmågan att koppla av är en konst och floating är ett sätt att lära kroppen att gradvis slappna av.
Till en början hade jag lite svårt att knixa till flytkudden då min nacke är väldigt tryckkänslig men när jag lagt kudden som ett upp och ner vänt U under nacken inföll sig lugnet och jag somnade till 3 gånger. Ena gången jag vakande upp så kändes det som jag var en aladåb skrattade för mig själv och NJÖT! 3:e gången jag somnade så knackade ägarinnan på tankens lock och sa att det var dags och gå upp. då hade det gått 45 minuter som jag bokstavligen flutit iväg. Känslan när hon sa att tiden var slut var lika dan som när de väckte mig ifrån min senaste (men utan smärta) operation, så djup var sömnen! Hela jag var totalt avslappnad och varenda muskel var mjuka som smör!
Så när min väninna fyllde år så gav jag henne en behandling i vibrasuna på samma ställe och då vi utnyttjade ett så kallat Njuta kort som finns att köpa här i staden kunde vi gå 2 stycken för ett pris (:
Man ligger ner på en brits som vibrerar medan varm, torr luft (upp till + 82°C) sprids ut över hela kroppen. Huvudet, som vilar på en kudde utanför kåpan, får en jämn tillförsel av frisk, joniserat luft via två fläktar. Eteriska oljor kan, om så önskas, tillföras via fläktar som även fungerar som högtalare för den inbyggda stereon. Vibrationerna i kombination med värmen gör musklerna avslappnade, blodkärlen vidgas, hjärt- och pulsfrekvensen ökar. Detta ökar blodgenomströmningen och intaget av syre.
Vibrosaun är utformad så att man själv under behandlingen själv kan justera ansiktsfläkt, värme, vibrationer och musikljudvolym. Den personligt valda musiken, eteriska oljan, värmen och vibrationerna utgör alla tillsammans en lugnande och avslappnande miljö som ökar välbefinnandet.
Vibrasaun var jätte skönt men nästa behandling väljer jag Floating igen då jag tyckte det var enormt skönt att flyta tyngdlöst omkring och bara vara!
Solglittrande kramar Ammie med rätt att stava fel!
2009-04-08 11:41 Att komma tillbaka!
Hej alla fina rara fantastiska ni som skrivit till mig!
Det har varit och är väldigt tufft att ta sig tillbaka! Var på hjärt & lungröntgen igår och är jätte nervös vad de hittar eller inte hittar.
Annars består mina dagar i långsamma promenader med en rullator.
Jag skiter i hur det ser ut den tar mig fram och det är det viktigaste.
I kväll har min son bjudit ut mig på teater ska på Ronny Erikssons föreställning:
|
Men har alltid gillat den mannen ända sen han var med i folkrockbandet Euskefeurat med stark lokal förankring i Piteå. Hoppas jag håller ihop tills klockan 19 i kväll!
Många och långa kramar/Ammie
2009-03-31 20:56 Att leva till man blir hundra år!
Fick låna hem ett VHS-band (ja, de existerar fortfarande) av en go väninna som stöttat mig stort under min sjukdomstid tack Regina Ståhl än en gång! hon hade spelat in ett program som gick för ett tag sedan på tv tror det var på någon av de fria kanalerna! Det handlade om en dans dam och hennes butler helt underbar dokumentär om en livbejakande dam som vägrade bli gammal. hon gav mig ålderdomen ett nytt ansikte och jag hoppas innerligt att jag får några procent av hennes jävlar anamma och livsenergi! Då vill jag åxå bli 100 år! Men fick sedan ett mejl från min väninna när jag tackade henne för filmen och hon berättade att hon hade dött nedan kan ni själva ta del av det men hon levde tills sina sista dagar (:
Livstykket er gået bort
Livstykket, tv-stjernen og Grønholt-borgeren Ellen Bentzen er død, 100 år. Søndag den 18. januar døde Ellen Bentzen i sit hjem, Pilehuset, efter kort tids sygdom.
Relaterede artikler |
Livstykket, tv-stjernen og Grønholt-borgeren Ellen Bentzen er død, 100 år. Søndag den 18. januar døde Ellen Bentzen i sit hjem, Pilehuset, efter kort tids sygdom. Ellen Bentzen blev Danmarksberømt, da hun i 2006 dukkede op i tv-udsendelsen 'Uventet besøg'. Den da 98-årige kvinde sad i minus 45 grader på en canadisk sø og fiskede gennem et hul i isen, mens tv-folk ledte barnebarnet i hendes retning.
Ellen var ikke ukendt med rejselivet. Hver sommer tog hun tre måneder til Australien, og hvert år besøgte hun sønnen, der havde slået sig ned som landmand i USA - senest i det år, hvor hun fyldte 100.
Ellen Bentzen ville være fyldt 101 år den 9. februar. Hun efterlader sig en søn og fire børnebørn.
Ellen Bentzen bisættes fredag klokken 13 fra Grønholt Kirke. Alle er velkomne. Efter bisættelsen samles de nærmeste i Pilehuset.
hela artikeln har jag kopierat från:
http://fredensborg.lokalavisen.dk/article/20090121/ARTIKLER/38100959/1018
Nedan kan ni läsa vad hennes butler skrev om hennes bortgång!
Puk Elgaard: | |
"Jeg husker at jeg var ret sur over, at man havde fundet på at trække en 97-årig ind i projektet. Men det var inden jeg havde mødt Ellen selv," fortæller Puk. Under tv-optagelserne i Alaska - en god del af dem foregik i 45 graders kulde på en isbelagt sø - var Ellen Bentzen den, der var mindst berørt af frostgraderne, og hun udviste rørende omsorg for en kulderystende kameramand. "Vi var afsted i ti døgn og tilbragte nogle lange aftener og nætter sammen på hotelværelset. Vi fik nogle gode snakke." Skjult entertainer"Det var sjovt at lave tv med Ellen. Der var en stor entertainer skjult i hende. Selv mens hun lå i sygeseng havde hun en evne til at mande sig op og tænde for det gode humør. Lægerne og sygeplejerskerne skulle ikke opleve hende sølle.""Efter tv-optagelserne gik der et par år, hvor vi ikke sås, men holdt kontakten via telefon. Jeg ringede blandt andet til Ellens 100 års dag. Hver gang vi talte sammen, fortalte Ellen mig, hvordan hun stadig modtog postkort og telefonopkald fra mennesker, som havde set hende på tv og var bjergtagne af hendes gå-på-mod og optimisme." Puk Elgaard havde en stående opfordring fra forlaget Lindhardt og Ringhof til at skrive en bog, men havde i lang tid ikke den rigtige idé. "Pludselig gik det op for mig, at det skulle være en bog om Ellen - en bog om hendes sjældent lyse livssyn." "Ellen var straks med på ideen. Da vi mødtes i september sidste år, var hun netop kommet hjem fra tre måneders ophold i Australien, og kort tid efter drog hun afsted til Boston." "Vi nåede dog at blive færdige med bogen, og Ellen nåede at læse den. Hun var også glad for den. På det tidspunkt vidste Ellen godt, hvor det bar hen, og jeg måtte love hende, at uanset hvad, så udgav vi den bog. Det gør vi så nu." Smittende positiv"Ellen har også rykket mit eget livsperspektiv. Det er jo ikke bare de seneste år at Ellen har været stjerne i sit eget liv. Det har hun været hele livet.""For Ellen var det enkelt: Lad være med komplicere tingene. Se den situation du er i og skær den ind til benet. Tag en rask beslutning og gå så den vej og vær glad for det." "Ellen var sjældent god til at leve i nuet og få øje på de små glæder. En bogfinke uden for vinduet. En kop kaffe. Dagens avis. Og selvfølgelig en snak med gode venner." "Jeg tror jeg har lært af hende, at man skylder sig selv og sine omgivelser at være positiv. Man bliver et bedre selskab af det. Og man kunne ikke andet end være i godt humør i Ellens selskab." "Det var sjovt for mig at få en veninde på 97. Ellen så det som en gave, at jeg sad og lyttede til beretningerne om hendes liv. En af de sidste dage, mens vi arbejdede på bogen udbrød hun: - Hvor er jeg rig. Tænk, så meget jeg har oplevet i mit liv." | |
Publiceret: 24. Januar 2009 20:00 |
Hela artikeln är kopierad från:
http://fredensborg.lokalavisen.dk/article/20090124/ARTIKLER/99474397
2009-03-30 18:39 Var på akvarell kurs idag (:
Det var jätte kul men jobbigt för rygg och nacke men jag gjorde bara en liten bild sen satt jag och kollade in de andra kursdeltagarna som var väldigt duktiga. Jag skulle egentligen börjat i början av februari men så kom ryggen och allt annat elände i mellan så jag har missat rätt många tillfällen. Men nu kom jag dit i vart fall och avståndet är inte längre än jag kunde ta rullatorn och gå dit. Men som sagt ryggen och nacken värkte efter ett tag men det får man ta ifall man vill ha roligt. Deras stolar var inte handikappvänliga tunga som bly och det är absolut ingen överdrift. Förstår inte hur de har tänker för där håller många sjuka och handikappade kurser. Jag har varit medlem i reumatikerförbundet i många år men detta var det första på minst 10 år som jag är med på. Tycker det är ganska tråkiga och torftiga saker de gör typ bingo, kafferep, åka till Ullared (vilket jag avskyr) stå still i en uppvärmd bassäng på Spenshults reumatiker sjukhus. Då menar jag ingen ledarledd grupp utan alla gör sina egna övningar. Blir ofta bara massa prat och gillar inte för mycket snack och ingen aktivitet. Så denna kurs var i fall i min smak. Jag är faktiskt lite stolt över mitt lilla alster. Sen passar tiderna mig vi har kursen varannan måndag kl 13.30-16.00 och då hinner jag äta på servicehemmet före kursen.
Ammie med sol i sinnet och med rätten att stava fel!
2009-03-26 20:34 Det är hårt att krama asfalt
Igår var jag på återbesök på ortopeden för att checka av min speloperation av ryggen. Jag tackade doktorn för att han trotsade avdelnings läkaren som ville skicka hem mig då han inte ansåg mina smärtor och ryggskador vara akuta. Talade om för honom vilken oerhörd skillnad det nu var mot förut. Hur många år jag gått med dessa smärtor i tron att de inte gick att operera och att som många läkare beskrev min symtom "som lumbago" alltså ständigt återkommande ryggskott. Sa också hur mycket tid och pengar jag lagt ned för att själv göra min rygg bättre utan resultat. Talade sedan om att det enda felet i dags läget är att det gör ont på vänster sida. Men han trodde detta berodde på att jag felbelastat min rygg i många år och visade en stretch övning jag skulle göra. Sen när han kom till undersökning av motorik så kunde jag inte ställa mig på hälarna och har lite fel på balansen men detta kan komma tillbaka men måste se till att bli riktigt frisk från lungsjukdomen först innan jag får komma till sjukgymnast och rätta till detta.
På hemvägen skulle jag bara in till ClasOlsson och köpa en eternät kabel som jag behövde till mitt nya sovrum. Min Gubbe var trött och orkade inte följa med men då vi har parkeringstillstånd för handikappade så var det bara ca 20 meter till butiken. Men problemet var att butiken ligger på 2:ra våning och jag vågade inte knixa med rullatorn i rulltrappan. så jag sa till gubben min att jag går sakta så det ska gå bra. Jag gick väldigt sakta och koncentrerade mig att verkligen ta det lugnt. Det gick bra i butiken jag tog en genväg mellan kassorna så jag kom till kablarna direkt. Köpte och betalade min kabel och gick sakta därifrån. Men ca 3 meter från bilen stack en gatsten upp som jag inte såg (har glaukom så synfältet är begränsat) skon fastnade i stenen och jag föll handlöst i gatan. min första tanke var min rygg slog i knät rejält och händerna fick skrapsår men ryggen! Idag sitter jag här och skriver detta vingbruten ( känns som man har tränat för triathlon) men ryggen verkar ha klarat sig. Smärtan sitter mer under bröstryggen och det gör väldans ont men kunde blivit sju resor värre. Så jag har en skyddsängel det tror jag med hela mitt hjärta efter allt jag på så kort tid varit med om.
Med rätt att stava fel och med sol i sinnet och en okuvlig tro på kärleken/Ammie
2009-03-19 13:03 Hur jag hamnade på infektionskliniken.
Hur hamnade jag på Infektionskliniken på sjukhuset?
Allt började med att jag den 23/2-09 akut stelopererades i ryggen. Som jag dessutom trodde var en mycket vanlig men svårläkt ryggskott. Men så var inte fallet och till sist kunde jag inte känna vare sig känsel eller röra mina ben. Benen följde inte mina steg helt enkelt. Så därför blev det akutremiss till akuten där MR och undersökningar påvisade ”invalidiserande” tillstånd.
Det blev en mycket lyckad operation och var nästan fullt rörlig direkt efter jag vaknat ur narkosen. Jag gick själv på toaletten och bara det att kunna känna att man kissade var stort. Efter en operation är man extra infektionskänslig. På det rum jag låg på fanns en äldre dam som hostade, rosslade, snörvlade och nös. Fick byta rum strax innan utskrivning men då tror jag att jag redan var smittad.
Jag låg inne 2 dagar för det kom tråkiga nyheter om min Gubbes cancer så jag ville bara hem.
Väl hemma den 25/2 kände jag inte mycket mer än att operationssåret kändes ömt . Men lite mörbultad fick man räkna med att vara efter fått stålplattor inopererade i ryggen. Men på torsdagskvällen den 26/2 blev jag ovanligt törstig och kände mig varm men inte febrig. Jag spädde ut druvjuice i en tom merflaska och drack 5 st flaskor men kände mig ändå törstig. Vi ( Gubben och jag) skulle se en fil tillsammans senare på kvällen. Kände mig lite trött så jag la mig för att vila en stund. Sen minns jag inte mer än små fragment av de kommande 4 dagarna.
Låg i hög feber och hade yrat att Kang-Jang och vitlök botar allt. Gubben min var ju förtvivlad och ville ha mig till sjukhus. Men det ville absolut inte jag för jag ( jag är en envis dam) och sa till honom jag är bara förkyld. Men när jag kvicknade till på måndagen den 2/3 kände jag att jag knappt kunde andas. Jag bara väste och kippade efter andan. Då förstod jag allvaret och lät Gubben ringa och rådfråga sjukhuset. De larmade en ambulans och inom 5 minuter kom de och hämtade mig hann bara få med tandborste, migräntabletter samt astmasprayerna. Väl framme på akuten togs det alla möjliga prover och det gjordes en datortomografi på mina lungor. En del av personalen kände till och med igen mig från den dagen jag kom in för mina fruktansvärda ryggsmärtor. Proverna som togs visade att det var befogat med ambulanstransport. Min CRP=sänka låg på över 600 milligram per liter de hade aldrig mätt så höga värden innan på sjukhuset. Blodtrycket var helt åt skogen, då menar jag 130/160 i vanliga fall brukar mitt blodtryck ligga på 120 över 80. Syrgasmättnaden var nere på 70% och den ska helst ligga på över 90 %.
Kroppen hamnade i chock och ja frös så jag formligen hoppade. Tänderna skallrade så de höll på att lossna ur käften.
Så 4 st täcken hjälpte inte mycket. Fick ligga på AVA (akutvårdsavdelningen) i 2 dagar för läget var mycket kritiskt.
De första dagarna var hemska. Att det kunde göra så ont att andas kunde jag inte i min vildaste fantasi fatta. Men svaret var dubbelsidig lunginflammation med vätska i bägge lungsäckarna. I vartenda andetag skar det som knivar när jag försökte andas.
Jag låg med vätske och näringsdropp (hade inte ätigt på 4:a dagar plus nästan bara lite till tabletterna som Gubben min tvingat i mig.
De satte in morfin mot smärtorna. I den vänstra handen hade jag en port där systern sprutade in morfinet men efter 14 st morfinsprutor som inte hjälpte slutade jag att räkna. Det gjorde för djävligt omänskligt ont hela tiden. Det kom en läkare som strök mig över den högra handen samtidigt förklarade han att det är jätte svårt att smärtlindra sådana smärtor när lungsäckarna är fyllda med vätska och förklarade att det var när de gned mot lungorna som gjorde att det blev sådana hemska smärtor.
Han satt en kanyl rakt in i ett blodkärl och vad det nu var för något jag fick så lättade smärtorna. Jag fick även en något lugnande och muskelavslappnade och somnade. Men när jag vaknade fick jag lika hemska smärtor igen. Fick mer morfin och var det nu var för något läkaren gav mig så var inte intensiteten lika svår utan morfinet hjälpte ett tag.
Efter 2 dagar på AVA flyttades jag till Infektionskliniken de transporterade mig med dropp, syrgas och hela rasket. Där satte de in kortison mot astman och jag fick andas i elektrisk inhalator. De fortsatte att spruta in penicillin i porten och den som inte fått det kan jag tala om att det gör ont som fan.
Fick även där morfin mot smärtorna men efter 1 dygn gick de över till tabletter OxyNorm tror jag de hette?
Men mina värden började sakta stabiliseras min CRP sjönk stadigt. Från att värdet varit över 600 sjönk det till 450-350-170 och när de var nere på 70 och jag var feberfri ville de skriva ut mig. Bröt då ihop jag mådde absolut inte bra kände mig vissen och febrig.
Dessutom hade det inte planerats någon vårdplan för min hemkomst. Astman var svår och syrgasen kunde jag inte vara utan för då kunde jag knappt andas. Så jag satte igång att ringa runt. Jag började med att ringa hemvårdsförvaltningen. Hon talade om att det är avdelningens skyldighet att se till mitt bästa och att hälsan aldrig får äventyras. Därefter ringde jag min kurator som jag fått genom Mobila Teamet då Gubben min har svår cancer. Hon sa jag är hos dig inom 45 minuter. När hon kom hade hon med sig en sjuksköterska även hon från Mobila Teamet. Det visade sig att hon före tjänsten på Onkologen varit både sjuksköterskelärare och sedan rektor. Kuratorn tröstade mig och sjuksköterskan gick och talade med den underläkare som ville skriva ut mig.
Hon ordnade allt det praktiska och motsade att jag över huvudtaget inte skulle skrivas ut utan vårdplan.
Vid middagstid kom min älskade son på besök (hade varit och besökt mig var dag ibland före sitt arbete åxå) Min Gubbe kunde inte komma på grund av smittorisken. Samtidigt som min son var på besök kom både överläkaren och underläkare in. Jag hälsade och presenterade min son. De sa att min CRP oförklarligt stigit från 70 till 170 och dessutom hade jag fått feber.
Det visade sig att när de satte ut penicillinet i spruta gett mig Kåvepenin i stället. Då byttes penicillinet ut mot ett bredspektrum penicillin i stället. Då var de tvungna att ha kvar mig ett par dagar till. Läkaren ville ha prover från näsan och ett salivprov.
Sa att du kan nog inte åka hem förrän tidigast tisdagen den 17/3. Den fredagen den 13/3 flöt på i den fart som det brukar göra på ett sjukhus, ständiga provtagningar och dess i mellan mat. Rumskamraten åkte hem på helgpermis och jag kunde ha fjärrkontrollen till tv-apparaten helt själv. Men att bara få vara ensam och rå om sig själv var mycket, mycket skönt. Minns inte när detta inträffats senast så det var välbehövligt. En sjukgymnast kom med en så kallad PEP-flöjt som är en effektiv lungtränare. Fick ett schema at fylla i och denna träning skulle göras minst 3 gånger om dagen.
Söndagen den 15/3 mådde jag så pass bra så jag kunde lägga in lätta övningar med Tai Chi Chuan. Syrgasen togs bort på prov och att ha mer än 2 meters radie att gå på så var det skönt till en början. Så jag passade på att använda gåstolen och känna fast mark under fötterna. Men efter att tagit i för hårt med träning samt skakat flistäcken som var enormt dammiga så åkte syrgasen på igen.
En väninna kom på besök så dagen flöt på och vips så var det kvällsmat. I morgon kommer förutom provsvaren från saliv och näsprovtagning både överläkare, sjukgymnasten och en vårdplanerare. Nu skulle det diskuteras mitt behov av stöd hemma.
Måndagen den 16/3
En riktig skitdag, sov dåligt för jag hade ångest och inre oro om vad som skulle ha hänt ifall jag dött före min Gubbe. Men sen tror jag när man är så nära att dö kan få ångest av det faktum att på livet finns det inget rättvisemärke på vem som dör. Men när klockan var halv 4 på morgonen somnade jag till slut. Med tanke på att sjukhus har tidiga morgnar blev det inte mycket sömn, systern kom in och väckte mig kl 06.30. Typiskt att vara trött denna dag då jag skulle ha samtal med Överläkare, sjukgymnast och en samordnare från kommunen. Jag var i alla fall väl förberedd och hade skrivit upp allt jag funderat på och undrade över på en kom ihåg lapp.
Det började med att läkaren kom med underläkaren i släptåg. Samordnaren från kommunen blev förhindrad så det var bara överläkaren, underläkaren en sjuksköterska och jag. Överläkaren frågade angående vårdplanen vad jag klarade av att göra att göra, om jag kunde hantera min hygien och klä på mig. Jag svarade då jag har sjukhuskläder på mig har det inte blivit mycket på och avklädning men hygienen klarar jag av. Då blev han jätte otrevlig och sa. Vad är det då du behöver hjälp med? Vem har hjälpt dig förut för du har väl varit sjuk länge. Jag svarade (så lugnt jag kunde) att min Gubbe hjälpte mig innan han fick cancern och svärmor handlar för oss men hon är 85-år och orkar inte hur mycket som helst. Så jag önskar hjälp med städ-tvätt och mat då jag precis opererats för diskbråck.
Men ifall han inte trodde på mig kunde han få telefonnummer och namn till samordnaren på kommunen. Hon hade sagt att det är ER skyldighet att hjälpa mig med en så bra hemgång som möjligt. Detta står i lagen och att min hälsa inte får äventyras. Då blev överläkaren nervös och vred på sig där han satt i stolen. Han frågade underläkaren om det fixat alla papper på min vårdplan? Hon nickade och sa att alla papper var faxade. Då sa han surt till mig ja, då har vi ju gjort vad lagen tillskriver.
Sen ville jag tala om en god nyhet. Sa att er syrgas har inte bara hjälpt mig att syresätta mig jag har inte behövt ta migräntabletter på 8 dagar. Jag märkte det igår när jag skulle ta en vitamintablett och såg att mina tabletter var orörda. Då kan det ju inte vara inbillning och jag kan inte komma på mer än det är syrgasen som är det som hjälpt.
Till min förskräckelse svarade han att det hade han aldrig hört talats om att syrgas skulle hjälpa mot migrän. Men jag svarade att min bror har Horton och han har flera gånger fått syrgas på akuten mot sina anfall på detta sjukhus. Men han ryckte syrgasen från min näsa och svarade: - Det är bara en falsk trygghet. Sen skar det sig totalt mellan oss. Bad att få journalutdrag av min vistelse på Infektionskliniken sen stängde jag munnen och sa inte ett pip för då hade jag fått ångra mig.
När han såg hur mörk i ögonen jag blev sa han att det kan ta ett bra tag innan jag blev helt frisk och månader innan lungorna fått tillbaka full kapacitet.
Du hade ju den högsta sänka/CRP jag aldrig sett förut så du kommer att vara väldigt trött lång tid framöver. Men dina värden har förvånansvärt fort blivit bättre.
Då påtalade jag att när de slutade med att spruta in penicillin i porten och gick över till tabletter steg både CRP:n och febern, från att varit nere på 70 milligram hade den höjts till 170 milligram. Febern hade stigit till över 38 grader så något fel hade det ju blivit. Då tittade han på underläkaren som nickade. Hon förklarade att jag fått Kåvepenin men det inte tog så bra som de hoppats. Jag svarade att hade jag vetat det hade jag talat om att det penicillinet slutat fungera för mig sen flera år tillbaka. Då tittade de på varandra och log, precis som jag vore ett UFO. Men underläkaren sa att nu har du fått ett bredspektrum penicillin och det hade börjat hjälpa.
Men ifall jag ville ha vare sig syrgas eller eldriven inhalator fick jag vända mig till min allmänläkare som skulle skriva remiss till neurologen för syrgas och lungkliniken för den eldrivna inhalatorn. Man blir matt av att vara sjuk men sjuk av byråkrati, måste minst vara advokat för att förstå alla regler.
Sen kom sjukgymnasten hon kunde erbjuda mig en rullator först ville hon att jag skulle ha gå kryckor men när jag förklarade att det får jag inte använda för jag är stelopererad i nacken blev hon också sur? Hon frågade hur länge sedan var det jag gjort mina operationer. Jag svarade det hör inte hit jag får inte belasta nacken med kryckor. Detta är order från min sjukgymnast på Neurokirurgen i Lund. Tror du inte mig kan du ringa dit och jag gav henne sjukgymnastens namn.
När alla hade gått ringde jag min ”husläkare” och talade om alla hinder jag stött på med inhalator och syrgas. Han sa att du behöver ingen remiss till lungkliniken jag skriver en remiss så kan du hämta ut den på hjälpmedelcentralen. Syrgas ska väl inte vara så svårt att fixa och är det så god hjälp för dig är det ju motiverat också.
Hjälp! Vad glad jag blev!!!!
Tisdagen den 16/3
Idag ska jag skrivas ut, äntligen! Inte för att jag är helt frisk men vill bara hem! Sjukgymnasten kom med rullatorn den nyaste på marknaden sa hon (:
Jo, jo en fräck liten hjälpreda sa till henne att nu ska jag bara fixa hatt och brun handväska sen kan jag bege mig ut i vida världen. Då fick jag faktiskt henne att skratta.
Det blev ett stort kramkalas alla sköterskorna och sjuksyrrorna kramade mig och önskade mig lycka till. Där var man i vart fall populär (;
Torsdag den 19 mars 2009
Var ute med rullatorn igår en liten sväng gick riktigt bra. Idag vaknade jag åter med migrän gjorde så igår också så jag längtar efter att få hem syrgasen så jag slipper dessa jädrans anfall. Nu får det vara slut på (peppar, peppar) sjukdomar och våren närmar sig och jag lyser med solen.
2009-02-28 18:36 Diskbråcksoperead
Just hemkommen från sjukan blev diskbråcksopererad i går natt!
Av förklarliga ting är jag rätt mör så när jag är ihopläkt tillräckligt ska jag skriva en otrolig operationsberättelse och om hur idiotiska läkare kan bete sig.
Men op:n var lyckad och 5 st benbitar är bortplockade från korsrygg bägge sidor har dem i ett rör som minne.
En trött ammie säger vi ses den här gången!
Senaste inläggen
Februari 2010
| Sön | Mån | Tis | Ons | Tor | Fre | Lör |
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
Kategorier
Länkar
BACCILLENS SKRYMSLE GNYu
BACCILLENS SKRYMSLEBILLES RYGGBLOGG GNYu
BILLES RYGGBLOGGCHARLOTTE "MITT LIV GNYu
CHARLOTTE "MITT LIV...."MASSE GNYu
En norrlänning i skåne (:GUNVEIGS SMÄRTDAG.B GNYu
GUNVEIGS SMÄRTDAGBOKHAPPY WAYS
Happy WaysHUMOR OCH OBEKVÄMA ÅSIKTER
HUMOR OCH OBEKVÄMA ÅSIKTERKAKTUSBLOMMANS BLOGG
KAKTUSBLOMMANS BLOGGKRISTINAS RYGGDAG.B GNYu
KRISTINAS RYGG DAGBOKLena GNYu
Lena GNYuMBT-skor
MBT-SKONNISSE GNYu
NISSE EN KILLE MED KÄMPARGLÖD!NONNAS LIV & TANKAR GNYu
NONNAS LIV & TANKARRUTHS SIDA MED VACKRA TING
RUTH ULLHEDINACITYTERAPEUTERNA
SKOINLÄGG MMSLUMPA FRAM BLOGGAR
SLUMPA FRAM BLOGGARSPIKMATTAN
SPIKMATTANVÅT VÄST
VÅT VÄSTLIKNANDE MBT-SKOR
Waitz Energy Balance-SKON
SMS/MMS
Bahnhof gör det gratis att blogga med SMS/MMS. Skriv "BLOGG ammie035" följt av text och/eller bild och skicka till 72777. Endast eventuell trafikavgift
RSS - Nyhetsläsare
Powered by Bahnhof